Kazuo Ishiguro – Nobelföreläsning

Var att träffa flickor frau

För publicering i tidskrifter eller böcker krävs, såvida det inte gäller sammanfattningar, Stiftelsens medgivande. När det gäller all publicering av föreläsningen i dess helhet eller i längre avsnitt måste ovan understrukna copyrightnotering anges. Jag var då 24 år gammal. Mina ansiktsdrag såg japanska ut, men till skillnad från de flesta japanska män som man kunde se i Storbritannien på den tiden hade jag hår ner till axlarna och en slokande mustasch i banditstil. Den accent som var urskiljbar i mitt språk hörde hemma i de södra delarna av England, då och då med inslag av den redan föråldrade jargongen från hippieperioden. Om vi hade börjat talas vid skulle vi kanske ha diskuterat holländsk totalfotboll eller Bob Dylans senaste album eller kanske det år jag hade ägnat åt att arbeta med hemlösa människor i London. Om ni hade ställt frågor till mig om Japan, skulle ni kanske till och med ha anat ett spår av otålighet hos mig då jag förklarade att jag inte hade satt min fot i det landet sedan jag lämnade det vid fem års ålder, att jag inte ens varit där på semester och därför inte visste något om japansk kultur. Den hösten anlände jag med en ryggsäck, en gitarr och en bärbar skrivmaskin till Buxton, Norfolk — en liten engelsk by med en gammal kvarn och omgiven av platta åkrar.

Kazuo Ishiguro – Nobelföreläsning

Det är sämsta platsen. Blir alldeles vått när det regnar. Men man tillåts flytta uppåt när det kommer nya flickor och gamla försvinner. Fareeda kryper ihop på marken. Hon tittar gällande flickan. Hade velat sova lite närmare henne. Bara så att det ej känts så ensamt. Sedan somnar hon.

EN BLOGG OM SEXUELL EXPLOATERING AV BARN

Försåvitt ni hade stött på mig höstenskulle ni kanske ha haft vissa svårigheter att placera mig, socialt eller mot och med nationalitets-mässigt. Jag var emedan 24 år gammal. Mina ansiktsdrag tittade japanska ut, men till skillnad av de flesta japanska män som hane kunde se i Storbritannien på den tiden hade jag hår ner mot axlarna och en slokande mustasch inom banditstil. Den accent som var urskiljbar i mitt språk hörde hemma inom de södra delarna av England, emedan och då med inslag av den redan föråldrade jargongen från hippieperioden. Försåvitt vi hade börjat talas vid skulle vi kanske ha diskuterat holländsk totalfotboll eller Bob Dylans senaste album alternativt kanske det år jag hade ägnat åt att arbeta med hemlösa folk i London. Om ni hade ställt frågor till mig om Japan, skulle ni kanske till och med hava anat ett spår av otålighet hos mig då jag förklarade att mig inte hade satt min fot inom det landet sedan jag lämnade det vid fem års ålder, att mig inte ens varit där på ferier och därför inte visste något försåvitt japansk kultur.

COMMENT

Enter your comment!
Enter your name here