48 timmar i Turin

Möt Turin boys topics

Trots namnet var det inte bara pojkar det ingick också en tjej i gruppen samt en amerikan: Marco di Grazia. De var en grupp av unga vinmakare därav namnet boys. Detta är historien om dem och ett Piemonte i förändring, en förändring som fortfarande pågår men kanske inte gått i den riktning man förväntade sig då. Barolo Boys förändrade och moderniserade Barolo. Då man skulle ta över sina familjers gårdar var Piemonte en fattig del av Italien, man bedrev vanligen jordbruk där vinet oftast endast utgjorde en del av arbetet. De flesta gjorde inga egna kommersiella viner utan sålde majoriteten av druvorna till några få som köpte upp druvorna och gjorde viner. Barolo var inget känt område bland vanliga konsumenter, men på talet fick Barolo boys upp världens ögon, kanske främst USA:s ögon. De viner man traditionellt gjorde var ofta tanninstinna och ogina som unga och det var inte ovanligt att det tog dem upp till 25 år innan de var drickmogna. Barolo-boys generationen ville göra något nytt, något tillgängligt något mer lättsålt.

Albert Edelfelts brev

Suso, Bocchetti, Antonelli, Destro och Munoz alternativt Paletta. Jag tänker såklart på Vidic. Mancini i efterhand dock sagt att just Vidic skulle bytas. Måste säga det? Skada, handlar.

48 timmar i Turin - Vagabond

Tweeta DAG 1 Turin är stort skada överskådligt, floden Po och bergen bildar naturliga avgränsningar. Kyrkan är vacker samt full av ockult symbolism. Det är det minsann inte alla torg såsom kan skryta med. Dricker en bira och på buffébordet står pizza, vegetabilier, foccacia, pastasallader, pastrami och bresaola. Genast skyddar de vackra valvtaken både kontra regn och, som idag är fallet, den intensiva hettan. Det meter höga tornet ligger inklämt i ett futtig kvarter och inhyser sedan år Museo Nazionale del Cinema. Jag åker opp i tornet och förundras över utsikten och den läskiga hissfärden upp. Själva museet är underbart.

Wales

Peyrot B. Schauman borde inse att inom deras tid är Paris, München samt Antwerpen de enda städerna att studera i; Edelfelt skulle vilja veta vilken målare från Italien som i deras tid kan jämföras med Alexandre Cabanel, Jean-Léon Gérôme, Léon Bonnat, William Bouguereau, Alphonse de Neuville, Carolus Duran samt Charles Chaplin; muséerna är visserligen utmärkta i Florens, men de är ej så dåliga heller i Paris; förut att göra framsteg hjälper det ej att springa på muséer, det innefatta att studera naturen och hantverket, därtill noga studera hur de gamla mästarna, som Rafael och Peter Paul Rubens, målade; det finns tillräckligt att studera för ett helt liv i salon Carré i Louvren; om Edelfelt inneha lust att se något muséum är det muséet i Madrid, där hane hittar Diego Velasquez, Bartolomé Murillo, Jusepe de Ribera, samt Rubens och Anthonis Van Dyck; hur kan Schauman gå emot hela Europas omdöme? Rom förser visserligen världen med konstverk i tidsandans smak, målade under Marià Fortunis chefsskap och säljs dyrt till engelsmän samt amerikaner; Schauman måste [under världsutställningen] inom Wien ha fått den snedvridna uppfattningen av konstfältet genom att ha sett på allt genom ryska glasögon.

Second third MP4

COMMENT

Enter your comment!
Enter your name here